fredag 15 oktober 2010

Cykelbanor lämpar sig inte för träning

På min cykeltur till och från jobbet i stan använder jag mig nästan uteslutande av cykelbanorna. Jag anser att en cykelbana är en transportväg och ingen träningsanläggning. Nästan dagligen lägger sig någon på rulle bakom mig, ibland flera, och håller inget avstånd. Detta är direkt farligt då cykelbanorna används av alla möjliga typer av cyklister och gående. Barn lär sig cykla där, personer som inte cyklar så snabbt finns där, barnvagnar, gående, inlinesåkare och rullskidåkare trängs man med också. För att inte tala om alla svennar som kommer från finlandsfärjorna längs med Stadsgårdskajen med vagnar fullproppade med öl som kostar en krona mindre än på systembolaget. Cykelbanor är inte gjorda för de hastigheter som vi snabbare cyklister kan hålla, de är fulla med hinder, märkliga placeringar av rödljus och vansinniga korsningar.

Detta gör att man behöver hålla avstånd mellan varandra och inte bör ligga på rulle. Oftast är dessa snålkjutsåkare dessutom ganska dåliga cyklister. Under den varma årstiden domineras de av hybridcyklister som tror att de är på Champs Elysée med gul ledartröja när de i själva verket inte orkar längre än sina fyra kilometer mellan Hammarby Sjöstad och city, men på Stadsgårdskajen skall de tävla med allt och alla.

Ni som vill cykla fort, gör det på vägarna istället och låt cykelbanorna vara till för vardagscyklister. Och ligg inte fyra centimeter bakom mig, för rätt vad det är måste jag stanna för något hinder och då vill jag inte ha ett hybridstyre i rumpan.

Trevlig cykelhelg allihopa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar