tisdag 15 november 2011

Jag är både cyklist och bilist


Jag cyklar knappt 1000 mil om året. Jag kör också ca 3000 mil i bil årligen. Jag kan inte klara mig utan vare sig cykeln eller bilen. Vi lever ett aktivt liv i vår familj där bilen är en förutsättning för att det skall fungera. Men vår bil används aldrig till jobbpendling. Både jag och min fru har tre mil till våra respektive arbeten i centrala Stockholm. Jag skulle aldrig komma på den galna tanken att ta bilen till jobbet. Det tar väldigt lång tid att åka in till stan, det är tråkigt att köra bil i köer och det kostar en massa pengar. SL eller cykel fungerar alldeles utmärkt.

Men jag som tillbringar mycket tid både bakom styret och ratten vet mer än väl både hur det är att vara cyklist och bilist i Stockholm. Jag ser mycket i Stockholmstrafiken som lämnar mycket att önska.



När jag tog körkort 1986 fick jag lära mig att denna skylt betyder att man skall stanna helt vid stopplinjen innan man får köra vidare. Denna regel verkar nu vara borttagen. Det är väldigt få som respekterar denna skylt som ofta sitter uppe i samband med korsande cykelbana. Jag filmade en plats med stoppplikt i somras och förde statistik över hur många det var som stannade helt. En klar majoritet gjorde det inte. När jag cyklar kan jag inte vara säker på att bilen som jag ser skall korsa mitt körfält respekterar stopplikten. En väldigt oroande utveckling.



Den här skylten är ett gissel för både cyklister och gående. Tydligen är banan till för båda men vem skall hålla till höger och vem skall hålla sig till vänster när markeringar i banan saknas. Varför skall cyklister och gående samsas om samma yta? Det är ju inte så konstigt att vi som cyklar lite snabbare väljer bilvägen istället.




Att hålla hastigheterna gör knappast någon bil i Stockholm. Kolla hur många det är som kör 70 på Essingeleden eller 50 på Centralbron/leden. På Värmdöleden och många andra motorvägar eller motortrafikleder är det fri fart i vänster körfält, kör man lagstadgad hastighet och kanske lite till så har man inom fem sekunder en bil en meter bakom sig som blinkar med helljuset. Den bilen är ofta en pick-up eller en hantverkare i skåpbil. Tänk om hantverkare var lika snabba när de skall jobba.




Alla vet väl vad denna skylt betyder. Men inne i stan verkar den betyda "Stå här en stund tills någon säger till dig". Hur ofta får inte jag som cyklist veja för bilar som står i cykelbanor eller vid stoppförbud. Cykelbanorna inne i stan tror tydligen killar i blåkläder är avlastningsytor för deras big bags. Vilket ramaskri det skulle bli om en big bag stod mitt på Sveavägen.




I Sverige är det av någon märklig anledning inte väjningsplikt för cyklister vid korsande cykelbanor. Detta utnyttjar bilarna till max och hävdar sin rätt. Men det är ju inte samma sak som att det är OK att köra på en cyklist som redan befinner sig ute i korsningen. Det är samtidigt en fråga om vem som var först in i korsningen.




Cyklister inne i stan har ett eget förhållningssätt till trafiksignaler. En del verkar tror att de har med julskyltningen att göra och bara tittar på de röda ljuset och cyklar vidare. Överhuvudtaget blir respekten för gängse trafikregler mindre ju närmare centrala Stockholm jag kommer när jag cyklar. Min egen teori kring detta är att många innerstadsboende saknar körkort för bil och har aldrig fått in det beteende som man skall ha både som cyklist och bilist, vi är trafikanter allihopa och skall följa de regler som finns.




Jag tycker ändå att samspelet mellan bilar och cyklister fungerar väldigt bra i Storstockholm. Men det finns ett trafikslag som inte visar någon hänsyn överhuvudtaget, vare sig mot cyklister, gående eller andra bilister och det är taxibilarna. Taxiförare verkar ha en helt egen uppfattning om vad trafikmärken och trafikregler är för något. Jag åker mycket taxi i jobbet och då med det stora bolaget Taxi Stockholm. Inte nog med att de kör så illa, de hittar ju inte heller. Jag vet inte hur ofta jag måste sitta i baksätet med min Telefon/GPS och visa vägen till innerstadsgator. Taxi Stockholm investerade i ett eget GPS-system som inte fungerar. Deras åkare får köpa egna GPS:er för att hitta. Förr innan GPS:n uppfanns hittade taxichaffisarna till alla adresser, det gör de inte längre och det är kanske därför de är så stressade bakom ratten och kör så illa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar