lördag 31 december 2011

Episk cykling på årets sista dag



Årets sista dag bjöd på fantastisk cykling. Äntligen lite kyla och blå himmel, perfekt väder för vinterträning, inte för kallt men torra vägbanor och en sol som skiner. Focusen och jag har blivit ett strävsamt par och den sviker aldrig, det är en helt fantastisk följeslagare som jag har så mycket glädje av.




Värmdö i frostskrud är otroligt vackert, en ren njutning att cykla i. Visst längtar jag också efter värme och en snabbare cykel, men den meditativa känsla jag är ute efter när jag cyklar finner jag under alla omständigheter. Det bildas små istappar i det lilla skägg jag har och känseln i tårna försvinner snabbt. Fingrarna är också svåra att hålla varma, det är stor skillnad mellan att cykla och åka längdskidor i detta väder. Men jag känner mig mycket mer vid liv när jag cyklar, längdåkning har jag tröttnat på, både att göra själv och titta på.


Härute på Värmdö har vi ofta strömavbrott efter stormarna. Stormen Dagmar som drog förbi under julhelgen gjorde vårt hus och många till strömlösa. En del var utan ström i flera dagar. Men strömavbrott är inte bara av ondo. Vi tände stearinljus och fotogenlampor. I skenet av dessa läste vi böcker och spelade spel hela familjen. Inga datorer eller TV-spel vilket är något som även barnen uppskattar. Man kanske borde stänga av huvudströmmen lite då och då.


Båtarna är sedan länge upptagna, men denna vinter hade man inte behövt skynda på med det. Vår båt hade utan problem fortfarande kunnat ligga i, men vem vet vilken vinter det skall bli. Kollar man på den Nordatlantiska oscillationen så verkar den vara rätt bra på att förutse vintrarna. Den talade tidigt i höstas om att det skulle bli en mild vinter över Skandinavien. Hösten 2010 förutspådde den vintern klockrent så SMHI kanske skall vara lite mer ödmjuka i sina uttalanden kring detta fenomen. Alla väder över jordklotet hänger ihop med varandra, så även miljöproblemen. Miljöpåverkande ämnen stannar inte vid nationsgränserna som en del verkar tro. Danskarna trodde att de skulle få det säkrare om Barsebäck stängdes men glömde bort att det finns kärnkraftverk i Baltikum och Ryssland som är ungefär lika driftssäkra som en Trabant. Nu får de kolkraftseldad el från Tyskland som definitivt inte är ett dugg bättre för miljön än kärnkraft.


Äntligen börjar isen att lägga sig på sjöarna och havsvikarna. Jag åkte massor med långfärdsskridsko förr. 90-talet var ett fantastiskt decennium för långfärdsskridsko. Kalla vintar men ingen snö här i Mälardalen. Jag minns turerna vi gjorde långt ut till havs. Det var magiskt att åka skridskor där vi på somrarna seglar. Nu var det länge sedan på grund av att det under 2000-talet varit ganska snörika vintrar. Plogade banor åker jag inte på av principskäl, jag vill känna mig lika fri på skridskorna som på cykeln.

Årets sista cykeltur är till ända och det är dags att nollställa alla mätare. Gott nytt år alla cykelvänner!

fredag 30 december 2011

Tappat intresset totalt för längdåkning



Jag minns hur jag som ungdom satt klistrad framför TV-apparaterna på 70- och 80-talen för att se längdåkning. Bataljerna under VM och OS mellan dåtidens giganter var TV-underhållning på högsta nivå. Jag satt med anteckningsblock och skrev in alla tider man fick för att hålla koll. Den hundradel som Thomas Wassberg vann med över Juha Mieto i OS i Lake Placid 1980 är idrottshistoria. Sedan kom 90-talet och intresset för längdåkning som idrott minskade generellt, i Sverige mycket på grund av de gröna vintrarna här nere i Mälardalen. Hur skulle man då få upp intresset för längdåkning igen, jo genom att se på cyklingen. Masstarter och Tour de Ski blev det nya receptet.

Det finns ingen enskild förändring som dödat intresset för en idrottsgren såsom femmilens masstart. Det är en ren Kalle Ankatävling där alla åkare är tillsammans tills det återstår två kilometer. Då kommer en spurt som vinns av Petter Northug som legat på plats 25 hela loppet för att spara sig till en spurt. Han gör det väldigt skickligt och är en av de allra bästa längdåkarna genom tiderna. Men Petter Northug har stora problem att vinna en riktigt femmil, alltså ett lopp där du kör ensam mot klockan och inte kan ligga i en grupp. Vem tittar på en hel femmil idag? Det är ju helt ointressant att se en stor grupp åka skidor tillsammans under dryga två timmar då det inte händer någonting. Men åkarnas prestation är fortfarande imponerande, det ska inte tas ifrån dem. Längdåkning och cykling är helt olika sporter, varför ska längdåkningen försöka kopiera cyklingen? Tour de Ski är också ett sådant påfund, men när den tävlingen allt som oftast inte har de bästa med blir även den ointressant.

Det enda riktigt gemensamma som längdåkningen har med cyklingen är det omfattande användandet av dopningsmedel. Men där ligger längdåkningen långt efter cykelsporten i arbetet med att stävja detta. Jag tittar inte på längdåkning längre, i alla fall inte masstarter och sprint. Som medelålders gubbe väljer jag idag att titta på backhoppning, en fantastisk sport som gör sig lika bra på TV som live och där den bäste alltid vinner.

onsdag 21 december 2011

Patrik Järbyn och glädje


Min absoluta favoritsport är utförsåkning. Jag tävlade själv en gång i tiden med mycket blygsamma resultat. Jag började förra vintern med veterantävlande med om inte ännu sämre resultat. Bland annat körde jag axeln ur led i veteran-SM i mars i år. Men det är så fantastiskt kul att jag bara längtar efter att träningen i Saltsjöbadens slalombacke börjar igen. Det är glädjen och inte prestationen som driver mig i allt jag gör, oavsett om det är cykling, skidåkning, golf, flugfiske eller jobb.

Det är då kul att en sådan som Patrik Järbyn fortfarande tävlar. Han är 42 år ung och kan inte sluta med skidåkning just för att han tycker att det är så roligt. Han vann silver i super G på VM i spanska Sierra Nevada 1996 och brons i Åres VM-störtlopp 2007. Jag minns att TV-sportens krönikör Jonas Karlsson var väldigt raljant inför Järbyns start i Åre. Jonas Karlsson ansåg att Järbyn "yrar som vanligt" om medaljchanser, något han fick äta upp ordentligt efteråt. Samme Jonas Karlsson spådde att Sverige inte skulle ta en enda guldmedalj i Turin-OS, Sverige tog sju stycken guld då. Det här är så symptomatiskt för hur man hånar människor som gör saker av glädje och inte bryr sig så mycket om vad andra tycker. Men skrattar bäst som skrattar sist.

Heja Patrik Järbyn. Det skall bli så kul att följa dig även denna vinter, och även om det kanske inte blir några framskjutna placeringar så är du en stor inspirationskälla för mig.

tisdag 20 december 2011

Tomt på cykelbanan



Första turen i snömodd blev det igår. Jag trodde nog att jag skulle vara ensam men det var några cykelspår i snön ute i Gustavsberg. Förr om vintrarna har det ofta bara varit mina spår men nu var det några fler vilket är glädjande. Ser sällan några andra långpendlare men de finns nog. Nu när havet är relativt varmt blir det mest regn härute, men ju närmare Stockholm jag kom desto vitare blev det.


I Nacka var det någon grad kallare och då blev det vanskligare. Det var extremt halt ibland utan att det syntes. Snön packades av flera cyklister och detta frös och blev till en glashal upphöjning mitt i cykelspåret. Som ni ser var det ganska många Nackacyklister ute trots kanske årets sämsta cykelväder. Mer sånt, jag blir både glad och imponerad när jag ser cyklister trotsa vädrets makter.


Men inne i Stockholm var det bara blask. Det är inte mycket till julkänsla denna vinter. Vi har fått drygt 60 mm regn den senaste veckan ute på Värmdö, hade det bara varit någon grad kallare skulle snötäcket vara djupt. Det är betydligt enklare att cykla på snö än på grusade och snöslaskiga cykelbanor som fyser till när man minst anar det. Det är nu cykelpendlingen är som allra värst, det är mörkt och underlaget är svårcyklat. Samtidigt som frihetskänslan och glädjen att sitta på en cykel aldrig upphör, och cykla på en vinterrustad cykel i funktionella kläder är en otroligt skön känsla.


Tegelbacken byggs nu äntligen om, både för cyklister och gående. Antalet cyklister har ökat enormt de senaste åren i centrala Stockholm, men cykelbanorna har inte hängt med. Nu har vi äntligen några politiker i Stadshuset som pratar om cykling som något positivt, det var andra tongångar förr. Tegelbacken fungerar dåligt både för cyklister och gående. Men det ironiska är att den provisoriska cykelbanan ovan är den bästa i Stockholm just nu. Här har staden tagit ett körfält från bilarna och skapat en bred och säker körbana för oss cyklister. Det är så här som Stockholm och andra städer kommer att se ut mer och mer i takt med att bilismen minskar. Jag anser liksom Karl-Bertil Jonsson att vi bör ta från bilarna och ge till cyklisterna och gående.

söndag 18 december 2011

Religioner och ideologier


Jag tror inte på gud. Jag tror att mycket händer av en slump men också att vi människor oftast är ansvariga för det som sker. Med detta följer också att jag inte ser någon skillnad på individer som Platon, Jeremy Bentham, Jesus, Muhammed eller Karl Marx. För mig är det ingen skillnad på religion och ideologi. De har också vävts samman genom årtusenden och politiker använder sig av religion för att utöva makt samtidigt som religiösa företrädare ofta påverkar politiker. Men det är och har alltid varit mer känsligt att kritisera religion än att kritisera ideologier. Kristendomen var till sist tvungen att gå igenom en reformation för att kunna fungera sida vid sida med samhällets utveckling. Skulle vi fortfarande följa mycket av det vansinne som proklameras i gamla testamentet hade inte mycket hänt med vår utveckling. Präster skulle fortfarande vara viktiga i beslutsfattandet och fungera som någon slags moralisk överrock. Vi vet ju med all önskvärd tydlighet var katolicismen står i moralfrågor idag. Otaliga är de övergrepp mot barn som nu redovisas i många länder. Katolikerna stod också nazisterna nära och Vatikanen hjälpte massor med tyska krigsförbrytare att fly Europa efter 1945. Jag betackar mig för deras moraluppfattning. Religioner och dess förkunnare skall tåla samma kritiska granskning som ideologier och politiker. Vi har lyckats hyggligt med det i den kristna världen, nu hoppas jag att den muslimska världen visa samma utveckling.

I USA finns det inte en chans att en icke-troende väljs till president. Där är frågor kring abort viktigare än frågor rörande den höga arbetslösheten eller det astronimiska budgetunderskottet. USA byggdes en gång av människor som flydde från Europa och förtryck på grund av sin religion. Men i sitt nya hemland fortsätter en del med det förtryck som man en gång flydde från. Vi ser i Sverige många exempel på det. Unga tjejer får inte träffa vilka killar de vill och deras bröder och fäder håller dem inlåsta eller i värsta fall begår fasansfulla brott för att visa sin makt. Vi kallar det hedersvåld, men för mig existerar inte hedersvåld. Allt våld är av ondo, etiketterandet gör vi bara för att försöka förstå och i vissa fall försvara beteenden. Varför romska flickor inte går färdigt skolan beror inte på det svenska samhället, det beror på att de patriarkala strukturer som finns i många romska familjer förbjuder flickors skolgång.

Islam säger en del är kärlekens religion. Vissa hävdar också att kristendom och judendom är det. Alla är de Abrahamitiska religioner och påminner mer om varandra än vad som skiljer dem åt. Men intressant är det faktum att det inte finns ett enda muslimskt land som är en fungerande demokrati. Islam verkar vara lika svårt att förena med demokrati som kommunism. Enda sättet för kommunistiska diktaturer såsom Kuba, Nordkorea och Kina att existera är genom en stark militärmakt och ett strypt informationsflöde för medborgarna. Ryssland har ärvt mycket av det gamla Sovjet, vi såg det nu senast i parlamentsvalet. Den enda demokratin i mellanöstern är Israel men Israel får betydligt mer kritik än vad Egypten, Libyen, Iran och Syrien får. Ofta just från vänsterhåll där klassisk antisemitism visar sig lite då och då. Till och med Sveriges Radios utsända i Mellanöstern står och kramar salafister i Egypten men kritiserar Israel.

Händelsutvecklingen under den arabiska våren var positiv men vi kommer att få se en mycket kall vinter i den regionen. Händelseutvecklingen i Syrien är mycket skrämmande och obehaglig. Salafisterna går framåt i Egypten och snart är nog charterresandet till Egypten ett minne blott då det är mycket viktigt för charterturister att dricka alkohol och det kan snart vara förbjudet där. Så länge inte islam genomgår en reformation liksom kristendomen gjorde kommer vi inte att se få fungerande muslimska demokratier.

Men det verkar som om att det är skillnad mellan olika religioner också. Muslimska länder skyller ofta de problem som finns i deras länder på västvärlden och då i synnerhet USA. Men det land som har störst anledning att hata USA är Vietnam. Men Vietnam, som till övervägande delen är buddhistiskt, bedriver ingen hatpropaganda mot väst. Har någon hört talas om buddhistiska självmordsbombare? Nu är Vietnam inget demokratiskt föredöme men de demoniserar inte andra länder och buddhister verkar se framåt mer än bakåt.

Religioner skall tåla samma kritik som ideologier. Ingenting som kränker människors värde i någon form kan rättfärdigas med religion. Sverige var det första landet i världen som förbjöd barnaga. Nu ökar barnagan i Sverige igen och det beror på att människor med en annan syn på barnaga har invandrat till Sverige och tar med sig det beteendet hit. Vi har anledningen av att vara stolta över att det är så få i Sverige som slår sina barn. Det är på alla sätt ett förkastligt beteende och kan inte på något sätt försvaras med religion. Se i USA hur man ser på barnaga, där följer en del bibeln och slår sina barn, det är inte heller olagligt. Ett barn som utsätts för barnaga sviks av oss vuxna och får en mycket svår start i livet. Hur man överhuvudtaget kan bära hand på ett barn är för mig helt obegripligt. Det är dessutom riktigt fegt.

Vad har nu detta med cykling att göra undrar kanske en del? Absolut ingenting annat än det att Talibanerna som snart tar över Afghanistan igen efter att västmakterna lämnar landet förbjöd ringklockor på cyklar då de hatar all form av musik. Att träna på cykel var också förbjudet. Talibanernas Afghanistan är det bästa exemplet på hur illa det kan gå när religion styr.

lördag 10 december 2011

Nya Peloton



Jag fick senaste numret av Peloton (jan 2012) i brevlådan häromdagen. Jag vet inte om den finns till salu ännu i tidningshyllan men köp den om ni ser den. Peloton är överlägset den bästa cykeltidningen tycker jag. Detta nummer är helt och hållet tillägnat cykling som fenomen, inga tråkiga reportage om tävlingar eller tester av cyklar, bara 100 procent cykelkänsla. En underbar känsla av cykling infinner sig när man läser Peloton, nästan som att cykla själv.

Akta er för svarta bilar



Vad är det med färgen svart och vad den framkallar för associationer? Svart har historiskt sett symboliserat det onda. Liemannen som vi känner honom är för alltid förknippad med en svart kappa. Men svart var också Pierre August Renoirs favoritfärg, och hans målningar förknippas väl inte med ondska. En av få duktiga motorjournalister, Dagens Nyheters Jaques Wallner, har i dagens tidning skrivit en krönika om hur svarta bilar beter sig i trafiken. Jag kan bara hålla med. Som bilist med många tusen mil bakom ratten både på svenska, tyska och amerikanska motorvägar vet jag att det är de svarta bilarna man skall akta sig för. Så även på cykeln. De bilar som notoriskt struntar i 30-skyltar, stopplikt och ligger alldeles för nära mig som cyklist är påfallande ofta svarta bilar. Varför är det så här, varför söker sig ignoranta och självupptagna människor så ofta till svarta bilar? Jag har ingen riktigt bra förklaring, men ofta har de även tonade rutor och allting hänger kanske samman med att de inte vågar ta ansvar för sitt beteende och vill dölja sig bakom en svart och anonym fasad.

måndag 5 december 2011

Jag gillar inte dubbdäck



Efter en mild höst bytte jag nu i helgen till dubbdäck, på cykeln alltså. På bilen kör jag dubbfritt sedan många år. Jag kör bil både till Alperna, Norge och vår stuga i Idre på vinterväg flera gånger varje år och det går hur bra som helst. I Österrike där vi tillbringar sportlovet kör alla med dubbfritt då dubbade däck är förbjudna. De som bor i Alperna klarar det hur bra som helst, och de får betydligt mer snö än i Stockholm och vägarna där är rejält mycket brantare än Hornsgatan.

På is är det en annan sak, men då får man anpassa hastigheten. Det är bara Robert Collin på Aftonbladet och hans lärljungar som anser att det är däckets fel om man kör i diket på vinterväg, jag tror det har en hel del med hastigheten att göra också. När vi på vintern kör upp till Idre ser vi alltid ett flertal bilar i dikena och de är nästan alltid fyrhjulsdrivna SUV:ar med dubbdäck. Ofta har man blivit omkörd av samma bil några mil tidigare i 140 km/h. Men den föraren anser nog att det var Trafikverkets fel att han hamnade i diket.


Det är den här typen av dubbdäck som Robert Collin tycker att man skall ha på bilen. När jag cyklade längs med Hornsgatan i juni såg jag åtskilliga bilar med dubbdäck på.

Nu har jag kört några månader på mina Continental Cyclocross Plus till min cross. De har fungerat perfekt som pendlardäck. Det går att köra på högt tryck och jag har inte haft en enda punktering. Att de är tunga får jag leva med. Nu har jag för andra vintern ett par Hakkapeliitta dubbdäck med 106 dubbar. Litet antal dubbar kanske men jag vill ha så lågt rullmotstånd som möjligt. Men det är tungt att cykla på dubbade cykeldäck, mycket tungt. Pendlandet går in en mörk och tung fas nu, jag längtar efter fågelkvitter, kortbyxor och min racer.