måndag 5 december 2011

Jag gillar inte dubbdäck



Efter en mild höst bytte jag nu i helgen till dubbdäck, på cykeln alltså. På bilen kör jag dubbfritt sedan många år. Jag kör bil både till Alperna, Norge och vår stuga i Idre på vinterväg flera gånger varje år och det går hur bra som helst. I Österrike där vi tillbringar sportlovet kör alla med dubbfritt då dubbade däck är förbjudna. De som bor i Alperna klarar det hur bra som helst, och de får betydligt mer snö än i Stockholm och vägarna där är rejält mycket brantare än Hornsgatan.

På is är det en annan sak, men då får man anpassa hastigheten. Det är bara Robert Collin på Aftonbladet och hans lärljungar som anser att det är däckets fel om man kör i diket på vinterväg, jag tror det har en hel del med hastigheten att göra också. När vi på vintern kör upp till Idre ser vi alltid ett flertal bilar i dikena och de är nästan alltid fyrhjulsdrivna SUV:ar med dubbdäck. Ofta har man blivit omkörd av samma bil några mil tidigare i 140 km/h. Men den föraren anser nog att det var Trafikverkets fel att han hamnade i diket.


Det är den här typen av dubbdäck som Robert Collin tycker att man skall ha på bilen. När jag cyklade längs med Hornsgatan i juni såg jag åtskilliga bilar med dubbdäck på.

Nu har jag kört några månader på mina Continental Cyclocross Plus till min cross. De har fungerat perfekt som pendlardäck. Det går att köra på högt tryck och jag har inte haft en enda punktering. Att de är tunga får jag leva med. Nu har jag för andra vintern ett par Hakkapeliitta dubbdäck med 106 dubbar. Litet antal dubbar kanske men jag vill ha så lågt rullmotstånd som möjligt. Men det är tungt att cykla på dubbade cykeldäck, mycket tungt. Pendlandet går in en mörk och tung fas nu, jag längtar efter fågelkvitter, kortbyxor och min racer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar