torsdag 16 februari 2012

Ej heller cyklar är könsneutrala

Det pågår nu galna försök av en del föräldrar och förskolor att små barn skall behandlas könsneutralt, några kallar det jämställdhet. Barnen skall inte kallas för pojkar eller flickor, ej heller får man kalla dem för han eller hon. Barnen skall kallas vid sina förnamn, som då också skall vara könsneutrala, eller för hen. Könsneutrala namn finns det få av, vad jag vet är det väl bara Kim som är ett sådant, kanske också Glenn. Ni vet den där gamla historien att om Glenn Hysén och Glen Close skulle gifta sig så skulle de sedan heta samma sak.

Men jämställdhet har ingenting med kön att göra, det beror på oss enskilda individer. Jag tycker att vi vuxna skall akta oss väldigt noga för att experimentera med våra barn. Låt barnen själva välja och bejaka deras val. Ge barn möjligheter att klä sig hur de vill, leka med vilka leksaker de vill och leka vilka lekar de vill. Barn är transparanta och fördomsfria, de gör saker spontant utan några baktankar. Vi har mycket att lära av våra barn. Barn har utstått alldeles för många experiment genom århundradena och detta henexperiment är bara ytterligare ett i raden av galna påhitt.

Intressant var att läsa i Dagens Nyheter från 20120215 om två nu vuxna personer som var bland de första att gå jämställdhetsdagis. Båda är de nu i 20-årsåldern och tjejen har valt att bli förskollärare och killen är nu lastbilschaufför.

Ovan är en ganska klassisk damcykel. Ramarna utformades på detta vis en gång i tiden för att damer skulle kunna cykla i kjol. Numera är det inte så många som cyklar i kjol men ramdesignen har följt med till våra dagar. Egentligen är konstruktionen suverän då cyklar med denna typ av ram är lätta att stiga på och vi killar slipper risken att slå i mycket ömma delar av kroppen i händelse av olycka. Men konstruktionen är mindre hållbar varför du aldrig ser denna konstruktion på tävlingscyklar eller mountainbikes.




Iteracykeln, ni minns kanske den märkliga plastcykeln. Den lanserades som något både killar och tjejer kunde använda då det bara fanns en ramtyp. Den skulle också hålla väldigt länge då den i huvudsak var tillverkad i plast. Iteracykeln är en av svensk industris största misslyckanden efter Facits räknemaskin. Iteracykeln var ful, tung, vinglig och klumpig. Knappast något exemplar såldes och den återfinns numera på museum.

Jämställdhet nås bara om vi respekterar varandra ger varandra de möjligheter vi behöver för att göra det vi vill. Varför envisas vi hela tiden med att det skall finnas Tjejvasor och Tjejvättern, tävlingar som är stängda för killar. Det om något förringar tjejers färdigheter. Tänk om det fanns motionstävlingar där bara killar får delta? Varför springer tjejer 100 meter häck när killarnas distans är 110 m häck? I tennis spelar tjejerna tre set när killarna spelar fem set. Det verkar ju finnas skillnader mellan könen. Vi vuxna kan hålla på med våra idéer men låt barnen vara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar