tisdag 12 juni 2012

MTB-orientering, hur kul som helst!

Tre fjärdedelar av min familj håller på med orientering. Jag springer inte sedan 10 år tillbaka och när de anmälde sig till O-ringen i sommar var jag tveksam till att följa med. Men då upplystes jag om att de även kör mountainbikeorientering, eller MTB-O som det heter. Jag gillar kartor och är hygglig på att cykla så jag tänkte att det måste vara något för mig. Men hur gör man? Jag fick för några dagar sedan reda på att SM i MTB-O skulle hållas i Stockholmstrakten. Jag anmälde mig således till den öppna klassen i medeldistans på söndagen. Det finns sprint, medel- och långdistans. Längderna varierar men i medeldistans var banan 8900 meter, och det är alltså fågelvägen. Loppet i söndags genomfördes i Rudans friluftsområde i Haninge. Jag har varit där en hel del tidigare då de hade snökanonspår där de snöfattiga vintrarna för ca 10 år sedan. När jag fick se kartan insåg jag att detta är perfekt för MTB-O. Mängder med stigar av olika cyklingsbarhet, rejäla höjdskillnader och fin natur.



I MTB-O är det som i vanlig orientering, du får kartan vid starten. I detta medeldistanslopp var det 17 kontroller vilket är några fler än vid löpning. Jag inhandlade ett kartställ som jag fäste på styret, använde en gammal armbandskompass och fick rådet vid starten att köra på heldragna eller de långstreckade linjerna även om det är omvägar då det går att cykla mycket fort på dessa. På kartan ser ni de olika stigarna. Heldragna var ungefär som ett elljusspår eller bredare vandringsled. Där kan man hålla mycket hög fart. Långa streck innebar ungefär lika bra underlag men något smalare stigar. Kortare streck gick det fortfarande bra att cykla på men då började det dyka upp rötter och stenar. Prickade linjer är ren svamplockningsstig och duger knappt till att cykla på, där kan det dessutom finnas stora hinder som omkullfallna träd. Jag chansade på de bättre vägarna och trampade på men upptäckte snart att den sträcka jag hade memorerat cyklade jag på någon minut och var snabbt framme för att läsa på nytt och jag cyklade långt förbi kontrollerna i början och missade ofta de stigar jag hade tänkt cykla på. Efter ett tag lärde jag mig att hela tiden rotera kartstället så att kartan visade det jag hade framför mig. Så brukar jag ha plottern inställd i båten men varför jag inte tänkte på detta direkt vet jag inte. Jag använde kompassen bara någon enstaka gång men hade ändå inte velat vara utan den.

Banan var på 8900 meter, jag cyklade ca 16000 meter, alltså 1,6 mil vilket var några kilometer för mycket, det tog mig ca 90 minuter och jag var väl typ tredje sist. Jag bommade den andra och den åttonde kontrollerna rejält och var snurrig på några till. Jag trodde att de bästa på att cykla skulle vinna detta lätt men man måste också vara mycket bra på orientering. Banan var stundtals riktigt lerig och blöt, jag fastnade helt och hållet i vissa surhål och jag fascineras alltid över att mountainbikes tål denna omilda behandling. På sina ställen gick det helt enkelt inte att cykla och där fick jag leda cykeln. Som min mormor alltid har sagt: "...genvägar är alltid senvägar" och det stämmer verkligen i MTB-O. Mycket bättre att satsa på lättcyklade stigar och köra järnet, men någon gång om man är snabb i tanken och hänger med på kartan kan en liten genväg löna sig. Men det går så vansinnigt mycket fortare än löpning och det är inte så att man kan titta på kartan hela tiden.




Detta var nog något av det roligaste jag någonsin har gjort. Kombinationen cykel och kartläsning passar mig perfekt. Jag tycker att ren mountainbikecykling är lite småtråkig, cyklar mycket hellre landsvägscykling. Men som den Thoreaulärjunge jag är trivs jag mycket bra i skog och mark. MTB-O kommer jag att göra många fler gånger och längtar nu istället till O-ringen. Mer information om MTB-O finns här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar