fredag 24 augusti 2012

Mina tankar kring Lance Armstrong



Lance Armstrong ger upp bråket med USADA och han blir nu kanske av med sina titlar och blir livstidsavstängd från allt tävlande. Massor med cykelintresserade ropar i kör "äntligen!". För min egen del är jag inte så säker på att detta är bra för cykelsporten. Vissa saker skall man helt enkelt inte gräva för mycket i.

Jag vill direkt säga att jag är helt emot dopning och tycker att kontrollerna i alla idrotter skall vara rigorösa och straffen kännbara. Med det sagt vill jag också säga att cykelsporten skiljer sig ganska mycket från andra sporter. Den professionaliserades mycket tidigt och är kanske den fysiskt mest krävande sporten. Legendaren Jaques Anquetil skall vid något tillfälle ha sagt "only a fool would imagine it was possible to ride Bordeaux–Paris on just water".

Innan det att cykelsporten tog itu med dopningsproblematiken tror jag att i princip alla toppcyklister experimenterade med dopning. Många av de mest framgångsrika cyklisterna de senaste 20 åren har ju också åkt dit. Angående Lance Armstrong verkar det mer handla om något personligt. Man har retat upp sig på hans personlighet, hans kaxighet, stil och överlägsenhet. Marco Pantani som bevisligen var dopad har istället någon slags hjältegloria över sig, mycket på grund av hans för tidiga död.

Tittar jag på hur cykelintresserade kommenterar detta på sociala medier i andra länder är inte tonen mot Armstrong lika hård. Men vi i Sverige är ofta snabba på att döma andra länder. Så fort det dyker upp en duktig skidåkare som slår svenskarna är han eller hon dopad, men att våra svenska idrottare skulle vara det är helt otänkbart. Inte var väl Per Elofsson dopad, eller? Detta går tillbaka till 70-talet och den indoktrinering vi fick i oss i skolan att i Sverige hade vi världens bästa sjukvård, skola och äldreomsorg. Men det var ju inte riktigt så. Hade våra älskade hockeyproffs testats i NHL hade ett och annat dykt upp. Jag undrar om Peter Forsberg någon gång testades för dopning överhuvudtaget.

Cykelsporten får väldigt lite uppmärksamhet i Sverige och skrivs det om cykling är det bara om dopning. Gissa hur många oinitierade kvällstidningsjournalister som kommer vältra sig i detta. Jag struntar fullständigt i hur det går för Lance Armstrong. Jag känner honom inte men de bataljer han hade med (dopade) Jan Ullrich var fantastisk underhållning. Cykelsporten behöver stjärnor, idrott är sedan mycket mycket länge en del av underhållningsbranschen. Stjärnstatus borde dock gå att kombinera med sportslighet och att inte ta förbjudna medel. Nu faller kanske Armstrong men tro inte för ett ögonblick att dopningsskriverierna kring honom slutar med det. Cykelsportens samlade dåliga samvete har haft Lance Armstrong som en slags piñata att slå på och någon som har gett dopningen ett ansikte. Han var som ni alla vet inte ensam om att dopa sig. Hur de nu gör med de titlar han blir av med vet jag inte men de måste gå väldigt långt ned i resultatlistorna för att hitta rena cyklister. Det kommer inte bli något faller en faller alla och det är det som blir problematiken. Armstrong åker dit men alla andra dopade från denna tid klarar sig och snacket om att alla cyklister är dopade fortsätter.

Cykelsporten har ekonomiska problem idag. Det är svårt att finna sponsorer till stallen och tävlingar runt om i Europa. Den så förut vanligt förekommande dopningen är huvudanledningen till detta. När den här historien nu dras upp igen solkar det cykelsporten varje gång och så ren från dopning som den är idag så förtjänar den ett bättre rykte. Men istället för att fokusera på vad cykelsporten står för idag är det hela tiden historierna kring Lance Armstrong det skrivs om.

För egen del tycker jag att historia är historia. Förpassa Lance Armstrong till historieböckerna och sluta uppmärksamma honom. Jag tittar aldrig bakåt utan framåt och gläds åt att cykelsporten de senaste åren har tagit stora kliv för att göra sporten renare. Jag är ganska övertygad om att cykelsporten idag är en av de renaste och idag vinner du inga stora titlar som dopad. En välkommen utveckling jag skulle vilja se i alla andra idrotter också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar