måndag 18 mars 2013

Tillbaka i sadeln (litegrann)

Detta måste vara den längsta vintern jag har varit med om. Den blir också lite extra lång eftersom vi inte hade någon sommar. Jag har aldrig varit närmare än nu att bli klimatflykting. I torsdags gjorde jag ett försök att cykla in till jobbet, det första försöket sedan mitten av december. Jag har aldrig cyklat så lite som denna vinter och det finns två skäl till detta, snön och kylan. När cykelbanorna har varit hyggligt ok att cykla på har det alltsom oftast varit under tio minusgrader. Det klarar inte mina fötter. Nu i snön tar det ca 1 timme och 20 minuter att cykla mina 30 km och det är för länge för fötterna. Har provat det mesta, elsulor, elstrumpor etc men får inte upp värmen i skorna helt enkelt.


Cykelbanorna är fortfarande helt livsfarliga att cykla på. Det dåliga vinterunderhållet visar sig nu när det smälter och snön förvandlas till is. Turen in i torsdags var något av det farligaste jag har gjort i hela mitt liv. Det låg lite snö på isen som gjorden den ännu halare samt att jag inte alltid såg isfälten. Ju närmare stan jag kom desto bättre var det och innanför tullarna är det inga problem att cykla alls. Men ute på Värmdö ser det ut som på bilden ovan, långa partier av svallis där du inte kan lita på dubbdäcken.


Men utan dubbdäck hade det naturligtvis inte gått överhuvudtaget. Eftersom jag inte cyklade omkull var det antagligen de som räddade mig. Värst är det i skuggsidor och i viadukter dit solen inte når och där är det också kurvor. Just nu behövs det nästan isracingdäck på cykeln för att kunna cykla. Jag tog mig dock in till stan och såg också att de redan har börjat sopa i innerstan. Helt otroligt. Förra våren var inte alla cykelbanor sopade på Värmdö före skolavslutningen och då försvinner rätt mycket av idén med cykling. Jag ser oftare fler olyckor när barn cyklar omkull på sand än på snö. Jag kunde räkna till tre cyklister före mig på cykelbanan till kommungränsen till Nacka. Sedan ökar det på och från Sjöstan var det ändå ganska många som cyklade, och varför inte. Från centrala Nacka och in till stan går det just nu alldeles utmärkt att cykla. Det är ute på Värmdö det som vanligt är som sämst.


Det som göms i snö kommer upp i tö och snart är kanske min frus ena cykel framtinad och åter användbar för cykling. Men än så länge dröjer det innan det går att cykla hela vägen på ett säkert och behagligt sätt. Jag längtar något så oerhört efter att få cykla. Jag känner mig som en halv människa just nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar