måndag 13 maj 2013

Här bryter jag mot lagen varje dag

Det finns trafiksituationer där jag som cyklist tvingas välja alternativ som är lagvidriga på grund av att det är säkrare för mig. Alla ni bilister som redan nu blir provocerade kan sluta läsa här men med handen på hjärtat, stannar ni vid alla stoppskyltar eller håller ni alltid tillåten hastighet? Polisen i Stockholm har haft intensiva dagar kring Slussen för att stävja rödljuskörning bland cyklister. Jag har svårt att ta cyklisters rödljuskörningar i försvar. Skall vi cyklister förvänta oss att övriga trafikanter skall respektera oss måste vi också följa regler, så enkelt är det. Men det som provocerar mig är att det är så ensidig bevakning av cyklister och hur det så grovt generaliseras hur vi cyklister beter oss i trafiken. Jag blir nästan dagligen överkörd av bilister som ej respekterar stopplikt. Det vore en dröm att en dag se en polis bevaka ett sådan korsning med fokus på cyklisters säkerhet.

Det finns några farliga lösningar på min väg från Värmdö till Stockholm där jag bryter mot lagen varje gång jag cyklar. Jag gör medvetna val för att min och andra trafikanters säkerhet helt enkelt inte kan garanteras om jag följer de anvisningar som finns. Här är de tre trafikplatserna.

Cykelbanan löper här rakt ned mot Gustavsbergs centrum. Där nere upphör cykelbanan i tomma intet. Tanken är nog att vi cyklister skall cykla på den trottoar som utgör ett slags område för av- och påstigande för alla de bussar som går där. Det säger sig självt att det inte går att cykla rakt igenom stora folkmassor, det står många där och väntar på olika bussar. Här väljer jag bilvägen ned till rondellen för att sedan cykla upp på cykelbanan igen. Antagligen bryter jag mot den lag som säger att jag som cyklist är skyldig att cykla på cykelbana om sådan finns.



Detta är utanför brandstationen i Nacka. En fullständigt livsfarlig trafiklösning där vi cyklister förväntas svänga en 90-gradig sväng nästan tillbaka mot trafiken för att korsa en bilväg där bilisterna kommer i mycket hög fart. På vintern är det dessutom halt i denna sväng och nu på sommaren oftast väldigt grusigt. Här väljer jag och de flesta andra cyklister att cykla ut i vägbanan i höjd med brandstationen, några meter före där bilden är tagen, för att sedan cykla på vägbanan i ca 400 meter, runda denna korsning och sedan svänga in på cykelbanan igen efter den viadukt som ses längst ned i bilden.


Grisslingerakan på Värmdö är en av Sveriges mest idiotiska lösningar för cyklister och gående. Denna väg är ett tydligt exempel på hur illa det blir när all planering utgår från bilen. Den så kallade kombinerade gång- och cykelbanan här är ungefär lika bred som en barnvagn. Det säger sig självt att det uppstår många farliga trafiksituationer. Tanken här är att jag som cyklist skall cykla rakt fram, över hålen i asfalten, upp och ned för decimeterhöga trottoarkanter och cykla förbi en busshållplats där många står och väntar på bussen. Här väljer jag att cykla upp till vänster, rakt mot enkelriktat för att hitta en grusväg som går bakom busshållplatsen för att sedan komma ned till den så kallade gång- och cykelbanan.

Jag blev för övrigt påkörd här i höstas av en bilist som bara tittade åt vänster. Han hade inte en tanke på att det kan komma en cyklist från höger. Jag klarade mig med skrubbsår men var tvungen att köpa nytt bakhjul. Jag kommer aldrig mer i mitt liv cykla rakt fram här, det är förenat med direkt livsfara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar