torsdag 27 juni 2013

Uppläxad av riktiga män...

I en insändare i Nacka Värmdöposten denna vecka skriver signaturen Anna-Karin om hennes obehagliga möte med två cyklister. Anna-Karins berättelse skiljer sig markant från de generaliserande och ibland hatiska åsikter om oss cyklister som florerar just nu. Anna-Karins insändare har en mycket ärligare ton och jag tror på vartenda ord hon skriver. Jag cyklar 800 mil om året och kör bil ca 3000 mil om året. Jag vet mycket väl hur många cyklister och bilister beter sig. Det finns galningar överallt i trafiken och vi cyklister måste också inse att det bland oss finns individer som skapar stora problem i trafiken. Jag har fått Anna-Karins och Nacka Värmdöpostens medgivande att återge hela hennes insändare som jag tycker är mycket läsvärd och samtidigt skrämmande.

Häromveckan när jag passerade två cyklister på väg till min sons dagis, så tyckte de tydligen att jag passerade för nära? Jag gav mig till känna ca 30 meter innan jag passerade genom att tuta, då de cyklade i bredd och jag ville passera.
Ingen stor grej…

Jag parkerar vid dagis, cirka en kilometer senare, kliver ur bilen och ska glad i hågen hämta min son. Jag hör mansvrål bakom mig och vänder mig om.
Där kommer i hög fart samma cyklister som jag tidigare passerat mot mig.
Den ena kör rätt på mig och jag blir chockad och bestört. De skriker och står ca 30 centimeter ifrån mig båda två. Till saken hör att jag är en 165 cm lång kvinna, dessa ”män” på sina cyklar håller mig liksom fången av deras kroppar och cyklar.
Det finns ingen människa i närheten och situationen är mycket hotfull. Jag ska enligt dem lära mig av detta, att nästa gång inte passera cyklister utan snällt åka bakom som om jag hade en traktor framför mig. När jag försöker fråga vilka grunder som deras beteende vilar på, förklarar de att de har rätt att köra på mig och hota mig, eftersom jag har gjort detta mot dem.

Som tur är kör en bil upp på parkeringen och inser de hot som jag utsätts för, ställer sig nära för att kunna gripa in vid behov. Då backar dessa män från mig och den ena personen i trikå säger, att ”vi ska inte slå ihjäl dig”, lite tystare.
Jag börjar nu gå därifrån och Männen cyklar vidare.
Min önskan är att de personer som har ”män” som de lever tillsammans med, eller har som vänner eller kanske grannar, och som de vet cyklar i området kring Velamsund, i mörkblå tighta glansiga tröjor med tillhörande svarta små cykel byxor. Att de ska veta vilka personer de verkligen har att göra med: Riktiga Män.
Anna-Karin

Hennes insändare i NackaVärmdöposten hittar ni här. Läs också kommentarerna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar