Wonderful wonderful Copenhagen

Är nu på väg hem från fina Köpenhamn med helt nya intryck om hur en modern stad kan se ut. Köpenhamn tillhör de städer i världen som har den bästa infrastrukturen för cykling. Förutsättningarna för att bygga är dock enklare än i tex Stockholm. Plattare och framförallt inte så mycket vatten. Men huvudorsaken till att cyklingen fungerar så bra i Köpenhamn är det samspel och den respekt för trafikregler som finns bland alla trafikantgrupper. Cyklister respekterar rödljus, signalerar när de svänger eller stannar. Cyklister respekterar också andra cyklister och det cyklas inte så hysteriskt fort som det ofta görs i Stockholm. Bilister respekterar cyklister, de använder körriktningsvisare och stannar vid stoppskyltar. Det som imponerar mest är den stora hänsyn bilister tar när de svänger höger. Signalhorn används också ytterst sällan, hörde knappt någon tuta en enda gång. Jag såg heller inga bilar parkerade i cykelbanorna, inte ens taxibilar. I Stockholm är cykelbanorna fulla med bilar, framförallt taxibilar och hantverkarbilar.

Naturligtvis skapar en bra infrastruktur förutsättningar för ett gott samspel mellan olika trafikanter. Men jag kan inte se vad som i Stockholm motiverar bilister att inte stanna vid stoppskyltar, använda körriktningsvisare eller parkera bilen i cykelbanor. Det danska gemytet verkar finnas på riktigt. Jag minns när jag cyklade Själland Runt för några år sedan. Danmarks motsvarighet till Vätternrundan. Jag slogs av att flera till synes vältränade cyklister i lycra stannade under loppet på Kros för att ta en öl och en cigg. Totalt främmande för en präktig svensk men såg å andra sidan rätt trevligt ut. Den känslan fann jag också under mitt cyklande i Köpenhamn, det är helt enkelt väldigt gemytligt på cykelbanorna här.

Så här ser det ut för jämnan. Tydligt markerat var cyklister, gående och bilister skall vara. Finns inget utrymme för egna tolkningar som på våra svenska kombinerade gång- och cykelbanor.

Den delen av cykelbanan där det cyklas snabbt är tydligt markerad också. Som motorvägar för cyklister, inga problem att vara tre i bredd. Men undrar om svenskar skulle klara av att hålla till höger. Ni som kör på sexfiliga motorvägar vet hur svenskar måste ligga i mittfilen. Ungefär som att man måste rösta på ett mittenparti och dricka mellanmjölk.

För några år sedan infördes grön våg på en del cykelbanor i Köpenhamn. Om du cyklar i 20km/h får du grönt ljus en lång sträcka. Det stora antalet trafikljus här i Köpenhamn var annars det enda som störde mig. Från Sjöstan till mitt jobb i centrala Stockholm cyklar jag förbi fem trafikljus på lika många kilometer. Fem kilometer i Köpenhamn innebär många fler trafikljus.

Ni som cyklat i Danmark vet att det går att ta med cykeln på nästan alla typer av tåg, både pendeltåg och fjärrtåg. Det finns stora avdelningar i flera vagnar med gott om plats för cyklar. Undrar om jag någonsin får uppleva tåg eller tunnelbanevagnar i Sverige som har plats för cyklar och gratis WLAN? Känns som Månbas Alpha ungefär.

Inget konstigt alls. Bara att ta med cykeln på tåget. Den ende på perrongen som stod med en hopfällbar cykel var turisten från Värmdö.

Här kommer en rad bilder på alla de olika cyklar och likaledes olika människor som jag såg på cykelbanorna. Blandningen av gamla och riktigt unga cyklister var en härlig syn. Just barn ser jag väldigt sällan på cykelbanorna i Stockholm, skulle inte våga släppa ut mina egna på Skeppsbron till exempel. Det är ett rejält underbetyg till en stad om barn inte kan cykla säkert där. Inte vad jag kallar en modern och levande stad och ett av skälen till varför vi lämnade innerstan för Värmdö.

Förutom gemytet och cyklingen tycker jag den spännande arkitekturen är skäl nog att besöka Köpenhamn. Det har byggts ganska mycket här de senaste åren. Minn när jag besökte konstmuseet ARKEN när det var nyöppnat. Har inget som helst minne av vilken konst som visades men museibyggnaden i sig var verkligen värd besöket. Att cykla en bit utanför centrala Köpenhamn för att se de nya spännande områdena som vuxit upp är enkelt gjort. Naturligtvis har det byggts effektiva och breda cykelbanor till dem. Något Stockholm stad missade totalt när Hammarby sjöstad planerades. Cyklingen där är ju inte ett dugg bättre än inne i centrala Stockholm. Området Ørestad, en knapp mil sydost om centrala Köpenhamn, är otroligt inspirerande. Utmanande och vackra byggnader, effektiva kommunikationsmöjligheter och stora rekreationsområden.

Ørestad saknar dock nära kontakt med vattnet. Hade jag pengar och bodde i Köpenhamn skulle jag kolla på området Sluseholmen, några kilometer söder om centrala Köpenhamn. Vackra hus med närkontakt med vattnet. En del lägenheter har egna små bryggor där boende har båtar och kajaker bredvid sina köksfönster.

Till sist en personlig lite reflektion. Att återigen likt när jag var i 20-årsåldern resa ensam med en ryggsäck var en angenäm upplevelse. Som 44-årig småbarnsförälder finns det få möjligheter till dylikt. Det finns inget bättre sätt att utforska städer än på en cykel. Jag skall nu fortsätta med detta att resa iväg ensam en helg med en ryggsäck och min Brompton till cykelstäder. Har redan börjat att planera en resa till en holländsk stad. Där skall ju enligt uppgift cyklingen vara ännu bättre än i Köpenhamn.