söndag 20 mars 2011

Dopning - ett försök till filosofisk ansats

I senaste numret av Kadens får Torbjörn Tännsjö några frågor. Han är en av mina husgudar och för er som inte vet vem det är är han professor i praktisk filosofi. Hans uttalanden väcker ofta känslor och anses vara kontroversiella, i synnerhet bland kristdemokrater. Men det som retar upp kristdemokrater är ofta bra saker. Torbjörn Tännsjö är av den uppfattningen att dopning skall släppas fri. Han menar att fri dopning skulle utjämna de skillnader som vi har fått från födseln. Vi är inte alla födda med samma syreupptagningsförmåga som till exempel Charlotte Kalla och hur mycket vi alla tränar är det få som kommer upp i hennes fantastiska nivå. Jag tror inte för ett ögonblick att Charlotte Kalla är dopad men hon har fötts med egenskaper för sitt idrottande som vi andra bara kan drömma om.


Exemplet med Lionel Messi är intressant. Han fick ju massor med tillväxthormoner och annat under uppväxtåren då han var väldigt kortväxt. Han är idag en av världens absolut bästa fotbollsspelare men det är väldigt få som anklagar honom för att vara dopad. Men hade han inte fått alla dessa tillväxthormoner hade han aldrig varit på den nivå han är idag.


Mika Myllylä, Floyd Landis och Johan Mühlegg är bra exempel på vilka vi kallar för fuskare. Mika Myllylä är ju djupt troende kristen och sådana förväntas ju inte vara oärliga och fuska eller? Han lärde oss vad hemohes är tillsammans med de flesta andra i det finska skidlandslaget under skandal-VM i Lahtis för några år sedan. När Floyd Landis fullständigt tröttkörd ena dagen i bergen för att nästa dag flyga förbi sina motståndare påminde han ganska mycket om Johan Mühlegg som också flög ifrån sina motståndare i OS i Salt Lake City. Där visades med all önskvärd tydlighet vilket försprång en dopad idrottare har.


Det går ju inte att skriva om dopning och utelämna Lance Armstrong. Han har ju omgärdats av dopningsrykten under många år. Han är ett exempel på idrottare som nått en extrem hög nivå och som då ofta misstänks vara dopade. Det är många som tror att Charlotte Kalla, Per Elofsson och Carolina Klüft är dopade bara för att de är eller har varit så extremt duktiga. Jag tror ingen av dessa, inklusive Lance Armstrong är dopade. Jag blir gärna motbevisad men i fallet med Armstrong finns det inte ett enda bevis för hans eventuella dopning. Han har aldrig åkt dit trots att han är en av de mest testade idrottsmännen i världen. Det enda som finns är grumliga rykten, inte minst från Floyd Landis, en notorisk lögnare vars trovärdighet är på samma nivå som en heroinlangare. För mig är det enkelt, har man inte åkt dit är man oskyldig. Den rättsprincipen har gällt länge i vårt samhälle.

Det finns ju bara två vägar att gå. Tillåt dopning eller fortsätt med förbudet. Tillåts dopning kommer många fler att kunna tävla på högsta nivå och vi som inte har fötts med extrema egenskaper kan kompensera för det. Det är ju egentligen ganska orättvist vilka ingångsvärden vi får vid födseln. En del blir långa, vilket är en förutsättning för att spela basket och en del föds musikaliska och blir konsertviolinster. Tänk vad enkelt det skulle vara om man kunde käka något piller och få fantastisk sångröst eller blir tre decimeter längre och kunna göra en dunk i basket. Nu är det ju i ärlighetens namn också som så att de som fötts med dessa egenskaper tränar också oerhört mycket för att nå framgång, det räcker inte bara med talang.

Eller så skall dopning vara förbjudet. Men då skall det vara ett ordentligt förbud som efterlevs inom alla idrotter och med en ordentlig kontrollfunktion och med kännbara straff för den som åker dit. Jag vill hävda att cyklingen och längdåkningen har kommit ganska långt i detta och de flesta som håller på med ottillåtna medel åker nog dit idag inom dessa två sporter. Cyklingen har ju haft en ganska liberal hållning vad det gäller dopning genom åren och det har ju visat sig att det inte har varit lätt att komma åt problemen. I övriga idrotter finns det mycket att göra. Det förekommer ju i princip inga tester inom amerikansk proffsidrott överhuvudtaget. Svenska elitseriespelare i ishockey testas oerhört sällan de också. I morgon söndag spelas SM-finalen i Bandy, jag undrar om det förekommer några som helst tester i den sporten?

4 kommentarer:

  1. Läs på lite om Lance.
    http://nyvelocity.com/content/interviews/2009/michael-ashenden

    SvaraRadera
  2. Jag har läst det mesta om Armstrong och det finns inget nytt i det du hänvisar till. Återigen, är man inte dömd för något är man oskyldig i mina ögon. Men ni som envist hävdar att han var så dopad, tror ni att han var den ende. Tror ni att en som Miguel Induarain var ren? Det kanske var som så att alla cyklister var dopade under dessa killars storhet och då var det ju i så fall rättvist, ingen hade fördel av sin dopning.

    SvaraRadera
  3. Förrutom all testosteron som Lance petar i sig p.g.a. testikelcancern. Jag är ju av den övertygelsen att Lance var lika dopad som de flesta i peletonen under 90 talet. Och om han är så "ren" varför har han en armé av advokater som hindrar myndigheter och andra att få ta del av proverna han har lämnat under åren, om han hade varit helt ren så skulle de ju inte hitta något i dem eller.... Tips, använda samma labb som hittade Contadors pickogram

    //Fritz

    SvaraRadera
  4. Håller med om att det finns en hel del som pekar på att han hade fingrarna lite långt ned i syltburken. Men som anhängare av demokratiska principer och fungerande rättssamhällen är min princip glasklar, är man inte fälld är man oskyldig. Men varför är Armstrong så himla förföljd. Miguel Indurain skrivs det ju aldrig om och han cyklade ju för dopningsstallet nummer ett. Är det för att Armstrong är amerikan? Armstrong kom ju trea i Touren 2009, en tour där det testades ordentligt och han hade nog inga substanser i sig då, ändå kom han trea. Armstrong är nog den mest testade idrottsmannen i historien. Fransmännen verkar ju inte gilla Armstrong trots att det är han som gjort Touren så intressant de senaste åren. De älskar dock sin egen Richard Virenque som ju var hur dopad som helst. Många gillar ju också Marco Pantani, men hur dopad var inte han. Jag förstår inte logiken i förföljelsen av Lance Armstrong när man samtidigt hyllar cyklister som bevisligen var och är dopade.

    SvaraRadera