söndag 18 augusti 2013

Varför vi inte skall tillåta dopning


 
Dopningsdebatten fick ny fart när DN:s sportkrönikör Johan Esk för en vecka sedan skrev "Jag tar hellre att Usain Bolt är dopad än att jag aldrig skulle fått ta del av hans magiska lopp." Ett märkligt uttalande från en i mitt tycke annars läsvärd och kunnig krönikör. Dopning har funnits länge och kommer alltid att finnas. Varför då inte legalisera det? Ett vanligt argument även på andra områden. Det går att propagera för dopning ur ett utilitaristiskt synsätt. Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi, och en av de mer kända utilitaristerna ger sin syn på saken här. Hans resonemang går bland annat ut på att dopning utjämnar de orättvisor som finns från födseln, att vi alla får olika förutsättningar redan från början. Jag tycker Lionel Messi är ett intressant exempel. Han föddes kortväxt och med klen fysik. Hade han inte proppats full med dopningsklassade tillväxthormoner som barn hade han aldrig blivit världens bäste fotbollsspelare. Till skillnad mot till exempel EPO har de hormoner han fått i sig bevarats och han har nytta av dem även idag. Är inte han dopad? Nej inte enligt dagens regler men nog är det hårfint.

Min favoritsport cykling är ju hyggligt förknippad med dopning. Det finns flera orsaker till detta. För det första är det en av de allra uthållighetskrävande sporterna som finns, kanske den allra mest krävande av alla. Du kan inte cykla den mängd elitcyklisterna cyklar på vatten och bananer. Det måste till mer. Då är det lätt att experimentera med förbjudna substanser. Vi skall också komma ihåg att många substanser som är förbjudna idag var tillåtna för inte så himla många år sedan. Cykelsporten var också en av de första sporterna som professionaliserades. Det gick alltså tidigt att tjäna pengar på sporten och då blir drivkrafterna att vinna ännu starkare varför alla medel att vinna blir intressanta. Det har också funnits en acceptans bland cyklisterna att dopa sig. De som inte gjorde det lyckades inte och antingen började de också dopa sig eller avbröt sina karriärer. Under rätt många år gick det inte att vinna inom cyklingen odopad. Cykelsporten har de senaste åren jobbat mycket mot dopning och är idag renare än på många år och en av världens renaste sporter idag. Anledningen till att dopningsfall fortfarande dyker upp i cykelsporten beror på att det testas väldigt mycket. Jämför med tennis där det i princip aldrig testas. Ju fler dopningskontroller desto fler dopade idrottare hittar du, gäller alla sporter.

Mina skäl till varför dopning inte skall tillåtas är:

Vi tar upp dopningspreparat olika i våra kroppar, precis som med mediciner. Redan där blir det orättvist. EPO kanske fungerar suveränt i min kropp medan det har mindre effekt bland mina medtävlare. Rättviseargumentet faller och det blir väldigt orättvist vem som får störst hjälp av dopningspreparatet.

Vid vilken ålder skall dopning börja att tillåtas? Vilka garantier finns det från medicinskt håll att det vi stoppar i oss inte är farligt? Vi får kanske inga men av det i 20-årsåldern men vad händer med oss när vi blir äldre? Det kommer att krävas enorm medicinsk forskning för att kunna hävda att preparaten ej är skadliga. Vill vi verkligen ge våra ungdomar substanser som kan vara rent livsfarliga?

Frivilligt blir det knappast. När en del uppvisar goda resultat kommer de som kanske först valt att avstå också vilja pröva. Det går helt enkelt inte att vinna odopad. Drivkrafterna blir för starka. Det som från början var ett fritt val blir till ett måste.

Dopningsmedel ligger också bakom våldsbrott. Det finns händelser där människor under inflytande av dopningsmedel begått fasansfulla handlingar. Hur kan vi legalisera något som kan göra människor farliga för andra?

Jag vill se ett fortsatt starkt ställningstagande mot dopning och stränga straff för de som ertappas. Men då jag vill också se en utökning av dopningstester i alla sporter. Jag är helt övertygad om att det finns dopade idrottare inom alla sporter, där du letar hittar du. Men vad framtiden har för dopningsmedel kan vi bara ana oss till. Modern genteknik kanske gör det omöjligt att spåra dopning. Det vore tråkigt tycker jag, även om idrottarna bjuder på stor magi. Det kanske dyker upp genmanipulerade individer som hoppar 40 meter i längd och springer 100 meter på fyra sekunder, men då har i alla fall jag tappat intresset för idrott för länge sedan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar