söndag 1 september 2013

Ceci n'est pas une cykelbana


Grisslingerakan här ute på Värmdö är en mycket hårt belastad vägsträcka. För elva år sedan när vi flyttade ut var vägen en vanlig tvåfilig riksväg. I takt med att fler flyttade ut till Värmdö blev vägen mer och mer belastad och för att på en liten yta lösa problemet byggdes tre körfält där det i mitten används åt det håll där det är mest trafik. Egentligen en ganska genial lösning, trafikströmmarna är av förklarliga skäl in mot Stockholm på morgnarna och ut mot Värmdö på eftermiddagarna. Denna möjlighet att växla det mellersta körfältet blev en succé och har underlättat mycket. För motorfordonstrafiken vill säga.


Innan den trefiliga lösningen byggdes cyklade vi på vägen. När den trefiliga vägen byggdes blev det en mycket smal trottoar kvar. Först var tanken att ingen cykling skulle tillåtas vare sig på vägen eller trottoaren. Det geni på Trafikverket som kom på den idén hoppas jag arbetar med annat idag. Vi cyklade naturligtvis ändå på trottoaren och då var de tvungna att tillåta det och satte upp skyltar, ni vet den där, där både gående och cyklister finns med utan hänvisning till var vi skall vara. Hur man kan stänga av en befolkning som vill cykla, tex barn på väg till skola och träning, förstår jag bara inte. Det finns alltså inga alternativ här, Ålstäket är inte många meter brett och det är hav på båda sidor, vad man dagligdags kallar en getingmidja.


I Trafikverkets och Sveriges kommuner och landsting, SKL:s skrift "Råd för vägars och gators utformning" som ni hittar här står det:

"En gång- och cykelväg kan följa en intilliggande väg eller vara friliggande med egen linjeföring.
En dubbelriktad friliggande gång- och cykelväg med måttliga flöden bör vara 2,5 - 3,0 m bred.
Om en cykelväg utgörs av ett regionalt cykelstråk avsett för arbetspendling med mål att öka
andelen cyklister, bör bredden vara minst 3 meter."


Som ni ser ovan är denna dubbelriktade och kombinerade gång- och cykelväg 142 cm bred. Alltså en dryg meter för smal. Detta är dessutom ett regionalt cykelstråk, varför det borde vara dubbelt så brett. På dessa 142 cm skall vi cyklister möta varandra, vi möter gående, vi möter gående med barnvagnar. Barnvagnar som ofta är lika breda som gång- och cykelvägen. Det uppstår konfliktsituationer varje gång. Det förstår ju alla och envar att det blir väldigt trångt för oss cyklister och gående. 142 cm räcker knappt att gå på. Ni skall också veta att precis bredvid är det oerhört trafikerat med massor med bilar, bussar och lastbilar som kör förbi i farter som nästan alltid överskrider de lagstadgade 50 km/h. Att antagligen samtliga motorfordonsförare har körkort verkar inte innebära att de följer trafikreglerna. Många cyklister väljer här att cykla på bilvägen. Jag förstår dem, jag gör det själv ibland. Här händer det också då och då att jag blir sprejad på med spolarvätska. Även när jag är på cykelbanan tycker en del bilister att det är roligt att spreja på mig som cyklist. Jag ber er, gör inte det. Det är väldigt obehagligt, det svider i ögonen, man ser inget alls för en stund vilket kan innebära att vi kör i diket eller ännu värre ut i bilvägen där vi med största sannolikhet blir överkörda.


Vid busshållplatserna är meningen att vi skall cykla på en yta som är ca 60 cm bred, oftast full med människor som väntar på en buss. Gissa om vi cyklister är populära här. Det är två stycken busshållplatser som ser ut så här, den tredje har ett körfält för oss cyklister bakom väderskyddet, den lösning som naturligtvis skall vara standard.


Här blev jag påkörd i höstas. Jag kom från andra hållet i riktning mot bilden. Här får bilister bara svänga höger varför de bara tittar åt vänster innan de svänger ut och har inte en tanke på att det kan komma en cyklist från höger. Jag blev påkörd på bakhjulet, flög i backen och mötande fordon fick svänga långt ut i vägen för att ej köra på mig. Jag klarade mig med skrubbsår men bakhjulet var bara att slänga. Bilisten hade inte sett mig sade han. Här finns som ni ser ingen som helst anvisning för var vi cyklister skall cykla, dessutom höga trottoarkanter. Ett rödmålat fält hade underlättat och kanske gjort bilisterna lite mer uppmärksamma.

Det är också detta som är problemet. Vägen är en riksväg, väg 222, varför ansvaret för den är Trafikverkets och inte Värmdö kommun. Trafikverket är känt för att inte tänka på cyklister. Prova att cykla på de vägar där det är två körfält i ena riktningen och ett i den andra med vajerräcken i mitten, så kallade 2+1-vägar som blivit så populära runt om i landet. Det finns knappt yta på sidorna av vägen för ett cykelhjul. Jag kan lova er att bli omkörd av långtradare som kör i 100 km/h på de vägarna är något av det läskigaste som finns. På de vägar som byggts om till 2+1-väg är cykling inte förbjudet men i princip omöjligt. Långa vägavsnitt som stängts av för oss cyklister där vi kunde cykla tidigare. Oftast saknas det alternativa vägar. Det borde vara lag på att när Trafikverket bygger en 2+1-väg måste en cykelbana anläggas bredvid.

Nu är det en ny plan för en permanent lösning för hela Grisslingerakan ute för godkännande. Här finns mer information om detta. Sannolikt blir det en fyrfilig bilväg och en tvåfilig cykelbana på den norra sidan av vägen. Det ser ut att bli tämligen smalt men allt är bättre än den lösning vi har idag. Mina barn, nio och elva år gamla, får idag inte cykla på denna cykelväg. Den är helt enkelt alldeles för farlig.



 
 

2 kommentarer:

  1. Hej
    sista bilden är intressant då cykelbanan egentligen försvinner där om man kommer från Mölnvik. Cykelbanan går nog upp på mörtnäsvägen och sen ner bakom busskuren, men för att ta sig dit måste man köra mot enkelriktat (något man inte gärna vill).

    Har bara använt cykelbanan 1 gång och då fick jag en knäckt ram, 2 revben av samt en hjälm spräckt. Fullständigt livsfarligt! bättre då att ta rejält med plats ute bland motorfordonen.

    Robert/

    SvaraRadera
  2. Hej! Ja tanken är på något sätt att det skall cyklas upp bakom busskuren. Men där är det grusväg och svårt med racern. Dessutom är vägarna som du säger enkelriktade så det blir fel hur man än gör. Jag cyklar också oftast bland bilarna, mest av hänsyn till de som går på trottoaren.

    Mvh Rikard

    SvaraRadera